ANNIKA HÄRENSTAM: Arbetsmiljö – ett könsblint system?

Referat från ett föredrag som hölls inom ramen för en seminarieserie inför att arbetsmiljölagen fyllde 40 år, som Arena idé anordnande 2016 tillsammans med sju fackförbund.

Organisationens betydelse för arbetsmiljön

Vi vet numera en hel del om sambanden mellan en viss typ av arbetsmiljö och människors hälsa. Forskningen har varit inriktad på att studera olika typer av exponeringar och vad människor är med om i sitt arbete och hur det påverkar hälsan. Vi vet mindre om könsskillnader när det gäller den arbetsrelaterade ohälsan, men den forskning som finns visar något mycket grundläggande: om kvinnor och män utsätts för samma saker så innebär det ungefär samma hälsorisker.

Däremot vet vi väldigt lite om hur vi organiserar goda arbeten för alla. Arbetsmiljöarbetet bedrivs på arbetsplatser inom olika typer av organisationer, och olika villkor gäller i olika verksamheter och branscher. Vi vet mycket om klass och hälsa, och om hur olika utbildningsnivåer påverkar. Men det finns fortfarande betydande kunskapsluckor kring hur ett gott arbetsmiljöarbete ser ut, vilka strategier man ska ha, vad som kännetecknar en bra arbetsmiljö i alla sorters branscher. Den kunskap vi har idag är daterad.

Man kan, menar Annika Härenstam, argumentera för att både forskningen och policyarbete hoppat över den plats där arbetsmiljöarbetet finns och bedrivs: själva arbetsplatsen.

En nyligen publicerad föreskrift om organisatoriska och sociala faktorer, lyfter fram organisationens betydelse för en hälsosam arbetsmiljö. Föreskriften visar samtidigt att det fortfarande saknas kunskapsunderlag och forskning kring detta. Det finns alltför få studier som visar på hur man organiserar ett arbete där de arbetande, i olika yrken och på olika typer av arbetsplatser har ett bra inflytande. Hur ser en sådan organisation ut? Hur utformas styrningen?

Annika Härenstam har tillsammans med ett forskarlag studerat ett 90-tal organisationer inom både offentlig och privat sektor och deras anställda. De har försökt svara på hur mycket variationen i krav och kontroll på individnivå kan förklara, och vilken betydelse faktorer som går att koppla till organisationen har. Det är viktigt att inte hoppa över det ledet, och koppla krav och kontroll direkt till individen, utan att fråga sig hur mycket har det att göra med vilken arbetsplats det är man jobbar på, vilken bransch man är verksam inom. Här finns det en stor efterfrågan, men väldigt lite forskning. En anledning är att det är svårt att få ett bra urval av organisationer att jämföra. Så som statistiken är uppbyggd idag går det att ta fram representativa urval av befolkningen, så det går att få uppgifter om vilket yrke och vilken bransch människor arbetar på, men uppgifterna är inte länkade till en arbetsplats, så den typen av studier kan inte svara på hur mycket som beror på arbetsplatsen, och ändå är det på arbetsplatsen som arbetsmiljöarbete bedrivs.

Könsblindhet?

Det finns könsuppdelad arbetsmiljöstatistik sedan 1984, och det har med jämna mellanrum gjorts stora satsningar på forskning kring genus och könsfrågor, kring arbete och kvinnor och kvinnors hälsa. Detta har varit viktigt för att fylla kunskapsluckor. Men det är angeläget att nu addera ytterligare ett perspektiv på genus och arbete.

Det är, menar Annika Härenstam, ofta kontraproduktivt att prata om kvinnors arbetsmiljö. Istället är det viktigt att se att det finns arbetsplatser som är mer skadliga för hälsan än andra. Ofta är detta kvinnodominerade arbetsplatser.

Idag konstrueras könsskillnader som inte finns. Tar man några av de mest kvinnodominerande yrkena och kollar sjukfrånvaro och ohälsan så ser man att män löper en ännu högre risk för ohälsa än kvinnorna som finns på dessa arbetsplatser. Resultat av generella jämförelser av kvinnors och mäns arbetsmiljö är svåra att tolka, eftersom arbetsmarknaden är så otroligt könssegregerad, nu och bakåt i tiden.

Hur borde då statistiken se ut? Det är avgörande att få in arbetsplatsen och branschen på ett helt annat sätt än idag. Konsekvenserna av arbete, som lön och hälsa, ska mätas med en könsuppdelad statistik. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att när vi tittar på arbetsmiljö så jämför vi faktiskt inte samma saker om vi till exempel tittar på andel anställda som har mycket eller lite inflytande eller stöd i arbete. Att ha stöd när man jobbar med människor eller när man jobbar med ting är olika saker.

En extremt könssegregerad arbetsmarknad

Svensk arbetsmarknad har förändrats de senaste 20 till 30 åren, men det är fortfarande få kvinnor och män som jobbar i jämnt könsfördelade yrken. Det är fortfarande framförallt kvinnor som har så kallade kontaktyrken, alltså yrken med närkontakt med människor och människors behov. Det handlar inte enbart om jobb inom välfärdssektorn, utan också om arbetsplatser inom detaljhandeln, som säljare, med mera, och det är i kontaktyrken som den arbetsrelaterade ohälsan är som störst. Nästan två tredjedelar av Sveriges förvärvsarbetande kvinnor har den typen av yrke, men bara var fjärde man. Inom offentlig sektor är det tre gånger fler kvinnor än män. När ohälsa bland kvinnor och män jämförs, jämför vi alltså inte samma saker.

Vad är arbetsmiljö? De huvudsakliga ramarna för arbetsmiljön är arbetsobjektet, vad man faktiskt producerar. Men hur arbetet organiseras, vilka resurser som man utför arbetet med kan påverkas. På alla arbetsplatser och i allt form av arbete finns stödstrukturer, formella och informella. Kultur, resurser, handelslogiker, hur arbetet fördelas, och så vidare, allt detta påverkar vilka handlingar de arbetande på en viss arbetsplats utför, vilka relationer man bygger, vilka praktiker som utvecklar sig, och så vidare. Organisationen, alltså hur man fördelar makten och hur arbetet styrs, allt det här präglar och formar vad människor gör på sin arbetsplats – och det i sin tur påverkar arbetsmiljön och individens hälsa.

Arbetsobjektet är centralt. Handlar arbetet om att möta andra människor behov? Eller handlar det om att producera eller hantera ting? Offentlig eller privat? Vilka kompetenskrav finns? Det finns givetvis inget som säger att dessa förutsättningar automatiskt betyder en bra eller dålig arbetsmiljö, men det är viktigt att ta fram kunskap hur det ser ut i olika verksamheter.

Det har visat sig att det finns stora skillnader i arbetsmiljö som beror på positionen på arbetsmarknaden (offentlig eller privat) och arbetsobjektet (människor eller ting[LP3] ).

Positionen på arbetsmarknaden

Det är olika förutsättningar för arbetsmiljön om företaget som man är anställd av har en stark position, eller befinner sig i början av en produktionskedja. Arbetsmiljön påverkas till exempel av hur upphandlingssystemen fungerar. Om det är lägsta pris som gäller i upphandlingen, så är det mycket svårare för en arbetsgivare att skapa en god arbetsmiljö. Hur ska en arbetsgivare organisera, givet att man bara går på priset när man upphandlar?

Arbetsobjekt

Traditionellt sett har en uppdelning gjorts mellan tillverkning (här är arbetsobjektet en konkret fysisk sak) och service (arbetsobjektet är tjänster som är immateriella). Ytterligare indelningar har gjorts utifrån olika former av produktion, utifrån vem som äger tjänsten eller produkten. Inom tillverkning är tiden för konsumtion och produktion åtskild i allra flesta fall, men när det gäller service sammanfaller produktion och konsumtion i tid. Detta påverkar bland annat när arbetet är förlagt i tid.

Förutsättningarna för en bra arbetsmiljö ser alltså mycket olika ut i produktionen i personalintensiva och kapitalintensiva företag, inom produktionen av kunskapsintensiva och personalintensiva tjänster, (detta kännetecknar framförallt den privata tjänstesektorn) och inom vård och omsorg samt undervisning.

En fråga i vår undersökning handlade om personalbrist, hur vanligt det var och om det påverkade verksamheten. Nästan alla företag inom vård och omsorg och undervisning led av en sämre arbetsmiljön, eftersom verksamheten görs tillsammans med kunden. Så både kunden/klienten och den som utförde jobbet drabbades. Medan i den personalintensiva och kapitalintensiva företagen så var det väldigt sällan så.

Dessutom fanns det systematiska skillnader i hur man organiserar och styr mellan dessa olika typer av arbetsplatser.

Skillnader när vi jämför

Det är lärorikt med jämförelser. Ett intressant exempel är Göteborgs stad som fört könad statistik uppdelat på sina olika typer av verksamhet. De sorterade sina verksamheter efter andel kvinnor i verksamheten, 96% av alla som jobbar inom förskolan i Göteborgsstad är kvinnor, jämfört med 11% av bussförarna. Det visade sig att det är mycket stora skillnader i chefskvot, det vill säga hur många anställda som delar på en chef. Det är väldigt många fler underställda per enhetschef inom förskolan än i de mer mansdominerade eller könsfördelade branscherna. Till exempel går det ungefär 35 anställda under en enhetschef inom förskolan, medan det finns cirka 15 anställda per enhetschef inom teknisk service. Personalen är också mer högutbildade i de mer könsblandade, kommunala verksamheterna. De olika verksamheterna är olika klientintensiva, alltså hur nära man är brukaren. Förutsättningarna för arbetsmiljön är således väldigt olika, men det är precis samma krav på en god arbetsmiljö om man jobbar i förskola eller som busschaufför.

När man visar upp de här uppgifterna för kommunpolitiker tillsammans med ohälsotalen, så upplever jag att man börjar ställa frågor, vad beror det på? Jag tror att den här typen av jämförelser kan vara ett sätt att hitta lösningar och gå vidare med frågan.

Arbetsmiljö i välfärdsyrken

1990 var jag med och gjorde en undersökning där vi undersökte de friskaste jobben. Då var faktiskt yrken inom skola, vård och omsorg, som sjuksköterska och lärare, de friskaste yrkena för kvinnor. När samma undersökning gjordes om 1998 så hade dessa yrken försämrats mest av alla, och vi vet alla hur tufft det var under 90-talet i offentlig sektor inte minst. Sedan dess betraktas dessa yrken som problematiska ur arbetsmiljösynpunkt, men det är egentligen ingenting som säger att dessa yrken bör vara förknippade med arbetsmiljö- och ohälsoproblem.

Det har skett en hel del avregleringar inom den här sektorn, som till exempel kommunaliseringen av skolan, som påverkade regler om hur många barn det ska finnas per lärare.

Organisationsförändringar får ofta mycket mer skadliga effekter i välfärdsverksamheter och offentlig sektor än i privata verksamheter. Det hänger mycket ihop med att det inom välfärdssektorn ofta handlar om att utföra ett arbete tillsammans med brukaren, ofta i komplexa samarbeten. Om man stör de här sociala systemen så tar de lång tid att bygga upp den sociala interaktionen igen. Att röra om i de här sociala komplexa systemen är alltså en arbetsmiljöfråga i kontaktyrkena.

Organisera för att möjliggöra för arbete och familj

Före 1960-talet utfördes mycket arbete av kvinnor i hemmen. Få kvinnor jobbade heltid under ett helt yrkesliv. Man organiserade då arbetet på ett sätt som gjorde att kvinnor kunde fortsätta att ta hand om hemmet samtidigt, genom att till exempel vara utbytbar. Detta syns i till exempel regleringar i befattningsbeskrivningar, det är relativt enkelt att ta in en ny undersköterska eller förskolelärare, för att man betraktas som utbytbar. Det handlar om standardiserade arbetsbeskrivningar, man ser inte betydelsen av att man ska in i ett specifikt socialt sammanhang tillsammans med andra och vad det faktiskt betyder. Men då organiserade man inte för att få fram den bästa arbetsmiljön, utan för att möjliggöra för kvinnor att börja förvärvsarbeta. Detta kanske inte nödvändigtvis var fel, det kanske var enda sättet att skapa en arbetsmarknad för kvinnor. Men frågan är vad vi gör idag? Vilken organisering och vilka arbetsmiljöstrategier behövs för att skapa en god arbetsmiljö för heltidsarbetande kvinnor och män i den här sektorn, inom kontaktyrken och välfärdstjänstarbeten? Det har också skett någonting under 1990-talet, med styrning enligt New Public Management, med mera. Vårdyrket var ju som sagt ett friskyrke fram till 1990, men det skedde någonting med nedskärningar, och i och med att politiken la sig i mer och styrde och ställde.

Behov inom forskning, utveckling och policyarbete

Några av de behov som finns inom forskning, utveckling och policyarbete är bland annat att synliggöra och jämföra arbetsmiljön i olika verksamheter, identifiera könade strukturer och processer, identifiera hur kön “görs” och värderas i institutioner och i organisationer samt att ta hänsyn till kontextuella faktorer i analyser av kvinnors och mäns arbetsmiljö och arbetsrelaterade hälsa. Arbetsmiljöstrategier som är anpassade till problemen i branschen bör utvecklas. Vilka är risksituationerna, och var finns de? Vem är överrepresenterad i riskfyllda situationer? Vad bör göras och hur? Det är så vi ska ställa frågorna, vi ska alltså inte utgå från kvinnors arbetsmiljö.

Ett alternativt genusperspektiv på arbetsmiljö

Arbetsmiljön är en konsekvens av vad som produceras, samt hur arbetet organiseras och med vilka resurser. Vi ska således studera och åtgärda arbetsmiljön i olika branscher och organisationer där arbetsmiljöansvaret finns. Nästa steg är att undersöka hur branscher, organisationer, verksamheter och arbetsuppgifter bemannas; vem gör vad? Är arbetsmiljöarbetet anpassat till problemen i branschen? Är vissa grupper överrepresenterade i problemsituationer? Om ja, åtgärda problemen istället för att fokusera på individerna.

Kategorier:
Allmänt